Maj på Malö vackra Maj.....

Tittade på Allsång på Skansen i tisdags och oj vad less jag är på de programmet!
Det är ju bara en massa gubbar hela tiden. Jag tror att det var en kvinna på scenen och det var en ung tjej annars bara gubbar och gubbar. Likadant förra tisdagen gubbar och gubbar.

Och publiken verkar mest bestå av unga tjejer som gallskriker hysteriskt åt allting som uppenbara på scenen. Jag var till och med tvungen att slå över till tv 3 (värsta kanalen enligt mig) och se en stund på Extreme home makeover, som jag annars inte gillar speciellt mycket.
Nej det är dags att lägga ned Allsången och hitta på något annat.

Och när jag ändå är igång så kan vi ju ta morden i Midsomer på samma gång.
Den manusförfattaren borde bytas ut omedelbart. Intrigen blir ju tunnare och tunnare för varje år som går. Snart är alla mördade och vad skönt det blir då, chiefinspectorn och hans fru kanske blir mördade, så att det blir slut på den serien en gång för alla.

Igår kväll var vi på bio i alla fall och såg Die Hard 4.0 och efter den filmen var jag helt knockad. Det var ju inte många döda sekunder där inte, jag blev helt torr i munnen efteråt. Bruce Willis visar att honom jävlas man verkligen inte med. Han borde inte haft ett helt ben i kroppen efteråt, men jag gillade den filmen till 100%.

"Ångest, ångest är min arvedel"

Aldrig ska man sluta att oroa sig över allt. Hela livet är ett enda orosmoment.

När man är liten oroar man sig över att man aldrig blir stor och får göra vad man vill.

När man är stor oroar man sig över allt som inte har hänt men som kommer eventuellt att hända.

När man får barn så väntar man på att de ska bli större så att man inte ska behöva oroa sig över allt som kan hända småbarn och när de blir större oroar man sig över vad som kan hända större barn och så går det på...... Bara barnen blir vuxna så att man kan sluta oroa sig!!!

Ha ha hur dum får man bli egentligen. För när barnen blivit vuxna så finns det miljoner mera saker att oroa sig för som man inte visste när de var små! ( Och tur var väl det)

Hur ska det gå? Ska de utbilda sig till något vettigt? Mår dom bra? Äter dom ordentligt? Ska de överhuvudtaget få något jobb? i alla fall ett jobb man kan leva på? Har dom det bra med kärleken? Blir det några barnbarn? Och om det blir barnbarn då får oroandet fortsätta i oändlighet, dvs det tar aldrig slut förrän livet är slut.

Så är det bara. Punkt slut.

After work

Idag är det fredag och dags att åka ner på stan och ta ett glas rött eller en öl. Tyvärr ingen semester ännu förrän nästa fredag, men det är bara att kämpa på en vecka.
Regnet hänger i luften men om vi har riktigt riktig tur så klarar vi oss ner till stan
torrskodda.
Trevlig helg till oss alla och trevlig semester till alla andra.