Jag har inget flyt i skrivandet, det är då säkert. Flera månader nästan mellan varje gång.
Det är som om det är för besvärligt att sätta sig ned att skriva. Jag skjuter upp det, ungefär som att skjuta upp att betala räkningarna eller städa eller något annat tråkigt(!?)
Det är ju inte tråkigt att skriva egentligen, jag har massor som jag har åsikter om, men
när jag sitter vid datorn då är det totalt tomt i huvet.
Finns väl inget att idas skriva om......
Sedan jag skrev senast har jag i alla fall kämpat som sjukepleiar i Norge i 2 veckor.
Direkt efter midsommar åkte jag och min väninna Eva iväg hej och hå för första gången
i våra ........liv,men någon gång ska vara den första.
När vi kom till Förde sentralsjukehus var det varmt som i helvetet och så varmt
var det hela tiden i 2 veckor.
Vi bodde längst upp i "angina"backen, vilket på svenska betyder kärlkrampsbacken, vi var totalt slut när vi hade kämpat oss hem efter jobbet. Men det gick fort att gå till jobbet å andra sidan.
Redan första kvällen träffade vi vår räddande ängel Natalia från Uppsala, hon hjälpte oss med
allt praktiskt.
Kreftavdelningen som jag jobbade på var en intressant upplevelse. Jag kände mig som
en student och idiot första dagen och fattade inget av vad dom snakkade om.
Men men det gäller att inte ge upp så redan andra dagen gick det bättre.
Ja sedan flöt det på kjempebra och vi snakkade norsk som vi inte gjort annet.(Ironi)
Läkemedelsrummet var ju en mardröm för en svensk sykepleie, indelningen var helt
annorlunda så där försökte jag hålla mig undan så gott det gick.
Hursomhelst är jag stolt över oss att vi klarade jobbet och nu har vi fått lön för mödan.
Pengar insatta på våra konton, halleluja.
Nulängtar jag efter riktig semester, om drygt en vecka är det dags.
Kommer att firas med champagne absolut!
